Herre, vad ditt namn är stort

Herre, vad ditt namn är stort!
Jag vill sjunga till din ära,
glad att du är i mitt liv,
att min synd du ville bära.
Du kom från himmel till jord
som väg för oss
och betalade vår skuld
på dödens kors,
du stod upp ur din grav,
och till himlen du for.
Herre, vad ditt namn är stort!

Varför ser ni mot höjden?

Dej prisar alla kerubim

 

1. Dej prisar alla kerubim

och med dem alla serafim

dej, segerfurste, lovar

för friden som du vunnit har,

för makten som du återtar,

för frälsningsverkets gåva.

Alla

kalla

till ditt rike,

mörkret vike

för din lära,

för ditt kors och för din ära!

2. Vår segerhjälte, Davids Son,

din Ande sänd oss ovanfrån

som själens törst kan stilla.

Med kraften av ditt liv, ditt blod,

ge kärlek, tro och tålamod

och trohet i det lilla.

Hör oss,

för oss,

ja, gå med oss

och bered oss

till den fröjden

du de dina ger i höjden.

Nu Jesus porten öppnat har

1. Nu Jesus porten öppnat har
till himlens sköna land,
och där sin plats han återtar
vid Faderns högra hand.

2. Han oss berett en boning där,
ett rum i Faderns hus,
så vi får vara där han är
i härlighet och ljus!

3. Vi nu, o Herre, dej fått se
till himlen fara opp.
Nu över livets lust och ve
står evighetens hopp.

4. Oss hjälp att genom denna värld
i dina fotspår gå,
så det kan bli en himmelsfärd
för oss en gång också!

Blev Ordet inte verkligt kött

 

(OBS: den psalm som sjungs på latin ovan är O du som skapat stjärnors här.
Men jag föreslår samma medeltida melodi till min text - efter Efraem Syrern - härnedan.

1. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem växte i Maria då? 
Och var han inte verklig Gud,
vems välde framhöll Gabriel?

2. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem blev då lagd på halm och strå?
Och var han inte verklig Gud,
till vem sjöng änglar lov och pris?

3. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem var det Josef omskar då?
Och var han inte verklig Gud,
för vems skull steg en stjärna fram?

4. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem ammades av jungfrun här?
Och var han inte verklig Gud,
vem dyrkades av visa män?

5. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem lades då i Symeons famn?
Och var han inte verklig Gud,
vad såg den gamle saliggjord?

6. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem flydde till Egypten snart?
Och var han inte verklig Gud,
vem uppfyllde profetens ord?

7. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem döptes sedan i Jordan?
Och var han inte verklig Gud,
om vem sa Fadern "käre Son"?

8. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem fastade och frestades?
Och var han inte verklig Gud,
vem var det änglar tjänade?

9. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem bjöds till Kanas bröllopsfest?
Och var han inte verklig Gud,
vem gjorde vatten där till vin?

10. Blev Ordet inte verkligt kött,
vems händer bröt då fem små bröd?
Och var han inte verklig Gud,
vem mättade då tusentals?

11. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem sov på sjön Gennesaret?
Och var han inte verklig Gud,
vem kunde stilla vind och våg?


12. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem satt så trött vid Sykars brunn?
Och var han inte verklig Gud,
vem gav åt kvinnan livets dryck?

13. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem gick då här som en av oss?
Och var han inte verklig Gud,
vem gjorde alla underverk?

14. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem grät då Lasarus var död?
Och var han inte verklig Gud,
vem sa då: Lasarus, kom ut!  

15. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem hängde pinad på ett kors?
Och var han inte verklig Gud,
vem skakade då jordens grund?

16. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem led och dog bland rövare?
Och var han inte verklig Gud,
vem löfte gav om paradis?

17. Blev Ordet inte verkligt kött,
vems sår fick Tomas känna på?
Och var han inte verklig Gud,
vem var det Tomas nämnde så?

18. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem gjorde eld vid stranden sen?
Och var han inte verklig Gud,
vem fyllde näten helt med fisk?

19. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem var det då apostlarna
fick se bli tagen härifrån
till härlighet i himmelen?

20. Och var han inte verklig Gud,
vem tillbads då av änglarna,
till vem sa Fadern: "sätt dej här
på högra sidan av min tron"?  

Världens Frälsare kom här

Alt. koral från Leksand:


1. Världens Frälsare kom här.

Rena jungfrun moder är,

ty en börd så underlig,

Herre Jesus, hövdes dig.

2. Nådens under här vi sett,

av Guds Ande är det skett.

Ordet, utav Fadern fött,

har i tiden blivit kött.

3. Utan synder buren är

den all världens synder bär.

Han, i oskuld född och död,

frälsar oss ur dödens nöd.

4. Han med himmelsk fröjd och fred

kommit har till jorden ned,

ty han är båd Gud och man,

som oss alla hjälpa kan.

5. Han från Fadern gången var

och till Fadern han uppfar,

sitter på Guds högra hand,

råder över alla land.

6. Stor, gudomlig är hans makt,

döden har han nederlagt,

nederlagt i väldig strid

mörkrets här till evig tid.

*7. Pris ske Gud i himmelshöjd!

Bäre jorden frid och fröjd,

och hans vilja med hans ord

kring all världen blive spord.

Gud, vår Gud, för världen all

1. Gud, vår Gud, för världen all 

högt din nåd förkunnas skall, 

att du oss en konung gett, 

som vår frälsning har berett. 

2. Se, han kommer, och hans fred 

sänker sej till jorden ned. 

Såsom regnet är hans ord, 

ger nytt liv åt törstig jord. 

3. Med rättfärdighet hans hand 

råda skall från strand till strand. 

Han förtryckaren slår ner, 

räddning åt de svaga ger. 

4. Lika långt som dagen går 

och som månens skimmer når 

skall hans ära spridas ut 

överallt till tidens slut. 

5. Mot oss alla är han god, 

åt betryckta ger han mod. 

Den som svag och hjälplös går 

stöd och hjälp av honom får. 

6. Himlen har han i sin makt, 

jorden han sig underlagt, 

världens ändar famnar han 

och allt djup han mäta kan. 

7. Men så långt hans välde når, 

utan gräns och utan år, 

lika långt i evighet 

räcker hans barmhärtighet. 

 

*8. Herrens nåd och härlighet 

prisas må i evighet. 

Alla skall vår konung se. 

Amen! Låt, o Gud, det ske!b

Nu må väl alla glädja sej

1. Nu må väl alla glädja sej,
här är stor fröjd å färde!
Gud visar nåd mot dej och mej,
ja, hela vida världen!
Oss alla har han sagt det till
att han barmhärtig vara vill,
så mycket som vi kostat!

2. Jag under satan fången låg,
mej själv ej kunde hjälpa.
Den synd som rådde i min håg
i grund mej ville stjälpa.
Min synd mej till förtvivlan drev,
min samvetsdom ohygglig blev
och helvetet stod öppet.

3. Men Gud i sin barmhärtighet
mej såg i mitt elände.
Han led med mej, all nöd han vet,
och hjälp från höjden sände.
Ja, fast jag var av synder full,
var han för mej en Fader huld
och gav sitt allra bästa.

4. Till ende Sonen sade han:
Jag måste mej förbarma.
Far ner i syndens mörka land
och lös dess fångar arma
från deras synd och stora nöd,
ja, fräls dem från en evig död
och låt dem med dej leva.

5. Sin Fader Sonen lydig var,
kom till mej här på jorden.
En jungfrus sköte honom bar,
vår bror med skaparorden.
Sin kärlek ville han mej ge
och frälsa mej från allt det ve,
som jag förtjänat lida.

6. För mej sitt liv, sitt dyra blod
han ville inte spara,
så för den dom mej förestod
jag skulle skyddad vara.
Han blev hos Gud min löftesman
och i hans död min synd försvann.
Så är jag frälst och salig.

7. Han till sin Far i himmelen
från jorden återvände
och till mitt bistånd Hjälparen,
den helge Ande, sände,
som i min nöd ska trösta mej,
i svaghet mäktig visa sej
och i all sanning leda.

*8. Så vare pris i evighet
och lov förutan ände
Guds eviga barmhärtighet
som oss den hjälpen sände
och slog i Jesu Kristi död
synd, helvete och dödens nöd.
Vem kan oss nu fördärva? 

Härskarors Herre, evig Gud

Alt. koralvariant: 

1. Härskarors Herre, evig Gud
högt ovan änglars skara,
du kom i ringa tjänarskrud
att här vår broder vara.
Din stora makt,
din kärleks kraft
du velat uppenbara.

2. Din gudoms tron har evigt stått
högt ovan folk och tider.
Som människa du kronan fått
först efter hårda strider.
Ja, törnekrönt
blir du belönt
med seger då du lider.

3. Min Gud och broder, allt du kan,
du fattige och rike.
Jag fröjdas att bland oss du vann
som tjänare ditt rike
i ödmjukhet
som gräns ej vet,
o Konung utan like.

4. Du vann oss, Herre, med ditt blod
ur dödens famn, den kalla.
Från gravens mörker du uppstod,
du återlöste alla.
Vårt ve och väl,
vår kropp och själ
vi dig vill anbefalla.

 

Skönaste Jesus

1. Skönaste Jesus,
hela jordens Herre,
både Guds och Marias son!
Dej vill jag älska,
dej vill jag ära,
dej kommer all min glädje från.

2. Skönt lyser fälten,
skönare står skogen
i den härliga vårens tid.
Skönare lyser
du för mitt hjärta,
när du ger själen tröst och frid.

3. Skön strålar månen,
skönare dock solen
och alla stjärnors vida rymd.
Skönare strålar
du i Guds himmel,
av ingen synd och smärta skymd.

4. Skönt blommar örten,
skönare den mänska
som i daggfrisk ungdom står.
De måste ändå
vissna och falla,
men du förblir i evig vår.

5. Himmelens skönhet
likaväl som jordens
innefattas helt i dej.
Ingen ska vara
mej mera dyrbar
och ingen mera kär för mej.

6. Skönaste Jesus,

du är mitt ibland oss

i ditt ord och sakrament.

Jesus, jag ber dej:

var nu oss nådig,

tills nya himlars ljus du tänt.

Text: Okänd ("Schönster Herr Jesu") 1600-talet, fritt efter Koras söner (Psalt 45), övers. A.H. 2008

Musik: Tysk folkvisa ("Härlig är jorden")

Alt. norsk melodi:

In i denna sena tid

1. In i denna sena tid 
har vår Herres kraft och frid 
varit med och spridit sig 
och nått fram till dig och mig. 

2. Överallt hans hand sträcks ut, 
driver genom hans beslut, 
inga murar hindrar den 
alltifrån uppståndelsen. 

3. Sällsamt redskap väljer han. 
Till en apostolisk man 
gör han den förnekare, 
som han gett förlåtelse. 

4. Vad han gjort, han fortsatt gör. 
Till sitt folk han återför 
dem, som vilset irrat bort 
och förlorat vad de fått. 

5. Under och mirakel sker 
utan att man Kristus ser, 
men i tecknen märks ännu: 
han är samme då som nu. 

6. Genom häktets låsta dörr 
går han denna dag som förr, 
och med outsägligt ljus 
når hans nåd till smärtans hus. 

7. Den, som hamnar utanför 
för att han Guds vilja gör, 
ger han redan nu en lön, 
större än hans tro och bön. 

8. Intill världens sista stund 
varje plats och var sekund 
fylls av att han själv är där 
som den Gud och man han är. 

9. Sist skall det bli uppenbart, 
erkänt överallt och klart 
att han är och blir och var 
den han alltid varit har.

Text: Christian Braw (publ. med tillstånd)

Vem kan förstå

1. Vem kan förstå att den som änglar hyllar
kom för att ge oss kärlek rik och stor,
att han, den gode Herden, ville söka
varenda en som hopplöst vilse for?
Jag vet ändå: han föddes av Maria,
när djurens krubba blev hans första hem,
han slet i Nasaret som alla andra,
som världens Frälsare han levat mitt bland dem.

2. Vem kan förstå vad han för oss har lidit,
för att ge ljus i dödens mörka dal,
och hur hans hjärta krossades på korset
till liv för oss som vållade hans kval?
Jag vet ändå att han bar våra bördor,
att i hans sår vår frid och hälsa är,
att han ger mod åt en förkrossad ande,
för han är världens Frälsare och han är här.

3. Vem kan förstå hans Andes verk i världen,
hur han som av vår skam var överhöljd,
en dag av folk ur alla jordens länder 
blir känd och älskad, trodd och efterföljd?
Jag vet ändå: allt kött ska se hans frälsning,
hans Frälsarnamn åt folken ska ge hopp.
Rättfärdighetens sol ska evigt skina,
för världens Frälsare är solen som går opp.

4. Vem kan förstå hur många som vill prisa
den på vars bud det ondas makt ska fly,
vem kan förstå hur mångas hopp som uppfylls
när Domaren vi ser på himlens sky?
Jag vet ändå att skyarna ska skälva
av myriader mänskorösters sång,
att ny blir både himmelen och jorden
när världens Frälsare blir världens Kung en gång.

Text: William Fullerton 1929 (72 år), sv. övers. A.H. 2014
Musik: Folkmelodi (d.v.s. okänd kompositör).

W Fullerton:

Sjung i himlens ljusa höjder

1. Sjung i himlens ljusa höjder,
sjung Guds lov, du änglahär!
Allt vad liv och anda äger
prise den som Livet är.
Stäm nu upp en mäktig världskör,
ingen stämma svike här.

2. "Tig!" åt stormens brus han sade,
när dess vreda hot han såg,
såg mot bräcklig farkost välvas
upp det dunkla djupets våg;
strax det näpsta vädret lydde: 
som en spegel havet låg.

3. När en son, av döden rövad
i sin ungdoms sköna vår,
bäres ut, och modern gråter
sorgens tårar vid hans bår,
"unge man, stå upp!" han bjuder.
Ynglingen står upp och går.

4. O, låt stämman ljuvligt klinga,
tungan röras utan tvång,
sjung om lidandet som frälste,
uppstäm påskens segersång,
sjung om honom, livets furste,
som skall väcka oss en gång!

5. Vilken syn, när lemmar växer
ur förtorkad aska opp,
när det kalla stoftet livas
än en gång av blodets lopp,
och av hudens täcke höljes 
ben och kött på nydant kropp!

6. Sist, när dödens makt betvingad,
människan förlossad var,
han, att himlens tron bestiga,
återvände till sin Far,
tidens kval åt korsets hjälte
evig äras frukter bar.

7. Honom gamla män och unga,
mödrar, jungfrur, späda mör
prisar med sin själ och tunga,
barns och dibarns röst man hör,
allas toner i förening
brusar fram i väldig kör.

8. Flodens snabba silvervågor
och den höga strandens svall
dag och natt och luft och skogar,
sol och snö och vattenfall,
allt i seklers alla sekler
Herrens lov förkunna skall.

Text: Aurelius Prudentius, sv. övers. Johan Bergman, bearb. A.H.
Musik: Henry Smart

Det skedde för mej

 

1. Det skedde för mej,
att Gud i vårt kött uppenbarade sej,
att himlarnas Herre på jorden blev träl,
helt fattig och plågad för syndares väl;
det undret, min Jesus, ju skedde för mej;
så tackar jag dej!

2. Det skedde för mej,
att här du har vandrat och uppoffrat dej.
Du ofta av kärlek dej arbetat trött
men blev dock föraktad och illa bemött.
Din lydnad och möda, den gäller för mej;
så tackar jag dej.

3. Det skedde för mej
att översteprästerna fängslade dej.
Att du av Pilatus till korset blev dömd
har gjort att min synd blev förlåten och glömd.
Din plågsamma smälek ger ära åt mej;
så tackar jag dej.

4. Det skedde för mej,
att syndares händer marterade dej.
Din ångest, din pina och blodiga sår,
som du så saktmodigt och tåligt utstår,
ger rening och hälsa tillfyllest åt mej;
så tackar jag dej.

5. Det skedde för mej
att du till ett syndoffer helgade dej.
Vart salighetsord av din heliga mun
gör klart att du vann i försoningens stund.
Allt har du i döden beseglat åt mej;
så tackar jag dej.

6. Det skedde för mej,
att du såsom uppstånden visade dej
med märken i sida, i fot och i hand,
och sedan for hem till vårt fädernesland.
Allt detta din Ande betygar för mej;
så tackar jag dej.

Se på Jesus

//: Se på Jesus! 

Förstfödd går han före oss,

banar genom dop och död

en livets väg :// 

Text och copyright: Margareta Melin, publ m tillstånd

O Kristus, Konung, Frälsare

 

1. O Kristus, Konung, Frälsare

och hela världens Skapare,

av nåd ta mot vår bön idag,

vårt lov må bli dej till behag!

2. Din rika nåd, din bittra nöd,

då du för oss led korsets död, 

de hårda banden sönderskar,

som mänskan alltsen Adam bar.

3. Ja, fast du skapat stjärnors här

i köttet du dock kommen är,

och större smärta här du bar,

än någon mänskas nånsin var.

4. Att du blev fängslad gjorde så

att vi får ut i frihet gå.

Och skulden som oändlig var

hos Gud du nu betalat har.

5. På korset var du spikad fast,

av bävan likväl jorden brast

och mörker låg kring land och hav

när du din anda här uppgav.

6. Nu sitter du med segerfröjd

på Faderns tron i himlens höjd.

Men med din Ande är du här,

du som vår Gud och Konung är!

Halleluja! Sjung om Jesus!

Han är kungars Kung

Han är kungars Kung,
han är herrars Herre,
Jesus Kristus, först och sist,
ingen styr som han.

1. Han har sin tron i himmelen,
ingen styr som han.
Han helgon gör av syndaren,

ingen styr som han.
Han är kungars Kung...

2. Han rest sitt tält i Kanaans land,
ingen styr som han.
Han sprängde romarrikets band,
ingen styr som han.
Han är kungars Kung...

3. Han starkare än döden är,
ingen styr som han.
I evighet han spiran bär,
ingen styr som han.
Han är kungars Kung...
 

Jag ser dig, o Guds Lamm, nu stå

Alt. koral:



1. Jag ser dej, o Guds Lamm, nu stå
i glans på Sions topp.
Men svår var vägen du fick gå
förrän du kom dit opp.
Din börda, tung och mödosam,
var världens synd och skam.
Så sjönk du i vår jämmer ned;
vem anar vad du led?

2. Oskyldige, som så för mej
gick smärtans tunga stig,
din kärlek hårt har bundit dej,
att fri jag skulle bli.
Då slet du sönder våra band
med genomspikad hand.
Du gick med seger ur din grav;
din död oss livet gav.

3. Nu står en skara kring din tron,
som snö så vit och ren.
Vart öga strålar som en sol
av att din glans få se.
Och ordet om ditt slaveri
då världen köptes fri,
ja, vad du led för oss en gång
är ämnet för dess sång.

4. Tack, Fader, att du var så god
mot Adams fallna ätt!
Du frälste oss med Lammets blod
och gav oss barnarätt.
Dej prisar varje andetag
och hjärtats alla slag.
O Gud, för din barmhärtighet
tack, TACK i evighet!

Text: Hans Adolph Brorson, övers. A.H.

Musik: Norsk folkmelodi, alt. Johannes Brahms

Pris ske dej, Jesus, som nåd åt oss vunnit

1. Pris ske dej, Jesus, som nåd åt oss vunnit!
Evig den prästvigning är som du fick.
Du med ditt blod som på korset har runnit
levande in i Guds helgedom gick.
Du åt oss vunnit en evig försoning,
//: vägen är öppen till himmelens boning! ://

2. Den som i Frälsarens blod blivit renad
må honom prisa med hjärta och röst!
Tillgång till Fadern kan ej bli förmenad
någon som äger i Jesus sin tröst.
Fröjdas med bävan, ja mitt under gråten:
//: himlen är öppen, vår synd blir förlåten! ://

3. Upp dit du gått du oss slutligen tage,
Jesus, med dej nu till Fadern vi går.
Du våra hjärtan med kärleken drage
dit, där de trogna sin nådelön får.
Giv oss den trösten, när hän vi skall fara,
//: att för oss himmelen öppen skall vara! ://

 

Stor och härlig var den dagen

1. Stor och härlig var den dagen, 
då från Oljebergets topp 
Jesus, från de sina tagen, 
for till Fadern åter opp. 
Till sin tron han återvänder, 
genom korset härliggjord, 
och med genomstungna händer 
än välsignar han sin hjord. 

2. Han som under dödens smärta 
har mot världen sträckt sin famn, 
nu, likt Aron, på sitt hjärta 
bär de återlöstas namn. 
Hos sin Fader i det höga 
för de sina beder han, 
ja, för Faderns helga öga 
står han som vår löftesman. 

3. Fordom sågs han ensam fara 
till sin tron i himmelen, 
men med tusen änglars skara 
kommer han till oss igen. 
Jesus, låt din ankomst vara 
glädjerik och ljus för mej,
och av nåd min bön besvara 
om ett evigt liv hos dej!

Text: Lina Sandell 1881 (49 år), bearb.

Musik: William Penfro Rowlands o 1904 (40 år)

Allt fullkomnat är, o Jesus, och du far

Allt fullkomnat är, o Jesus, och du far
upp till det ljus, vars sändebud du var.
Nu himlars himmel för dej öppen står,
till Majestätets högra hand du går.
Dock ser du än med kärlek till den jord,
där du ditt blod har lämnat och ditt ord.
Ifrån all världens tron, o mänskors vän,
du ser till oss och oss välsignar än,
då vi på korsets stig, som här du gick,
med hopp och tro mot dej har vänt vår blick.
Helig är Herren, Fadern, Skaparen,
helig är Herren, Sonen, Medlaren,
helig är Herren, Anden, Tröstaren!
Så himlen stämmer upp sitt fröjdeljud,
och jorden kläder sej i högtidsskrud
och svarar: Helig, helig, helig Gud!

Text: Frans Michael Franzén och Johan Olof Wallin 1819 (47 resp. 40 år), ngt bearb.
Musik: Martin Luther 1526 (43 år), ngt bearb.

Vi har nu i himlen en överstepräst

 

1. Vi har nu i himlen en överstepräst,
och gärna förbarmar han sej.
En sådan ju passar för syndare bäst,
en sådan ju passar för mej.

2. Ack, skulle jag själv komma fram inför Gud,
för evigt jag borta då blev,
ty jag har ju syndat och brutit hans bud,
den lag i vårt hjärta han skrev,

3. den lag som han sedan på Sinai gav
och sände från himmelen ned,
att visa oss alla sin helighets krav
och att han av synden blir vred.

4. Vår överstepräst, han tog på sej att stå
som medlare för oss hos Gud,
att själv under lagens förbannelse gå
och hålla de brutna Guds bud.

5. Ett fullkomligt offer för oss han frambar,
o djup av Guds eviga råd!
Fullkomligt för evigt det offret ju var.
Så är vi då frälsta av nåd!

6. Så är han den nya och levande väg,
som in genom förlåten går.
Är detta ej saligt, o syndare, säg?
Till Herren vi komma nu får.

7. Själv frestad i allting just lika som vi,
fast helt utan synd i sin själ,
han kan oss i frestelsestunden stå bi
och fostra och hjälpa så väl.

8. Så har vi förvisso en överstepräst,
och gärna förbarmar han sej.
En sådan ju passar för syndare bäst,
kan han då ej passa för dej?

 

Till härlighetens land igen

Alt. koralvariant: 

1. Till härlighetens land igen
jag ser dej, Jesus, fara!
Men jag på jorden måste än
en gäst och främling vara.
Långt från mitt hem jag vandrar här,
mitt sällskap sorg och möda är.

2. Långt från min Faders hus jag går,
o Herre, säg hur länge?
Men dit mitt öga inte når
mitt hjärtas bön sej tränge.
Den outsäglig höjer sej,
den delar skyn och hinner dej.

3. En skymt jag då i hoppet ser
utav det goda landet,
där du ej skils ifrån mej mer,
där löst ur syndabandet
bland helgonen jag fri och glad
får bo i levande Guds stad.

4. Där uppe är det ingen natt
och ingen gråt och smärta.
Där uppe är min högsta skatt,
där vare ock mitt hjärta:
i himlen hos min Frälsare,
där vare min umgängelse.

5. Och som du for du komma skall,
o Jesus, hit tillbaka.
Jag här vill akta på mitt kall,
jag bedja vill och vaka.
Jag vet ej stund, jag vet ej dag,
men dej var dag förbidar jag.

6. Och salig är den tjänaren,
som du så finner göra,
när sist du komma skall igen:
du honom lovat föra
till ära och odödlighet
i din och Faderns härlighet.

 

Du som oss frälst ur syndens band

Alt. koral:

1. Du som oss frälst ur syndens band,
ur dödens natt och avgrundsbrand,
du höjs från vansklighetens land
till ära på Guds högra hand.

2. Du Faderns verk fullbordat har
och till din Faders boning far,
men är osynlig hos oss kvar
när skyn dig från vår åsyn tar.

3. En herde för din kära hjord
du leder oss med livets ord.
Din kärlek verkar på vår jord
i dopets bad, vid nådens bord.

4. Till tidens slut din lära än
skall leda jordens vandringsmän,
till dess du kommer hit igen
med härlig makt från himmelen.

5. Säll den som fast i tron består
och bär sitt kors i dina spår!
Dit du har gått med fröjd han går
och av din hand sin krona får.

Text (=SvPs 474): Johan Olof Wallin 1814 (35 år)
Musik: Johann Crüger 1640 (42 år), alt. folkmelodi från Sköldinge

Detta är den tidigare av Wallins två himmelsfärdspsalmer. Länge var den mer "romantiska", i somligas öron nästan trånsjuka Till härlighetens land igen från 1816 den överlägset mest älskade och sjungna - det var ju också den som togs med i den ekumeniska psalmboksdelen 1986. Men denna himmelsfärdspsalm är mer "nyktert" koncis och betonar starkare Kristi fortsatta verk här på jorden, genom "livets ord, dopets bad och nådens bord."

En läropsalm är den med mindre av de personliga känslouttrycken, och kanske inte så ofta sjungen på våra gökottor. Men liksom den andra himmelsfärdpsalmen av Wallin är den en tillbedjanspsalm, där tilltalet - om än här inte någon direkt bön - riktar sej till den himlafarne Frälsaren.

Rent formellt är den här psalmen ovanlig genom att varje vers genomgående är "fyrrimmad" (där alltså varje rad slutar med ord som rimmar på varandra). Bara nattvardspsalmen Säll den som håller Jesus kär är lika tätt helrimmad i vår psalmbok (tidigare även En syndig man).

Crügers lättsjungna påskkoral passar utmärkt även till denna psalm - Himmelsfärdsdagen räknas ju till "påsktiden", Fyrtiondedag Påsk skulle dagen kunna kallas precis som Kyndelsmässodagen är Fyrtiondedag Jul. Men sjunger man den inte på gökottan kan man gärna sjunga den under andakter och övriga samlingar under hela Kristi Himmelsfärdsveckan. Varför inte hemma?

J O Wallin:

Johann Crüger:

I himlens tempel, högt och stort

1. I himlens tempel, högt och stort,
det hus som händer inte gjort,
vår store präst i helig skrud
står bedjande för oss hos Gud.

2. Han som här nere för vårt väl
i bitter död gav kropp och själ
har samma varma hjärta än,
själv utan synd de fallnas vän.

3. Och från den boning dit han gick
han ser till oss med brodersblick.
Delaktig i vår mänsklighet
han allt om livets villkor vet.

4. Vad än som här oss plåga kan,
det kände också Smärtans man.
Han frestad var i allt som vi
och oss i frestelsen står bi.

5. Så låt oss med förtröstan gå
till nådens tron att styrka få
att leva till hans ära här
som ständig omsorg om oss bär.

Text: Michael Bruce o 1764 (18 år) "Where high the heavenly temple stands", sv övers. Erik Nyström 1893 (51 år), bearb.
Musik: Ralph Harrison 1788 (40 år) 

Har Kristus, ert huvud, till himmelen farit

1. Har Kristus, ert huvud, till himmelen farit, 
ni lemmar, så sök det som ovantill är! 
Har Kristus, er konung, en främling här varit, 
så gör er då inte så bofasta här! 
Ja, låt det då fara, 
vad än det må vara 
som ännu er binder och hindrar i loppet 
- se endast på målet och gläd er i hoppet! 

2. Må ingen som en gång satt handen vid plogen 
nu börja med tvekan att se sej omkring! 
Nej, hellre han blive mer ivrig och trogen 
i farandet efter de himmelska ting! 
Ack, måtte ej världen 
och synden och flärden 
få locka oss bort från det eviga, ena: 
det liv som vi äger i Sonen allena. 

3. En gång ska han hälsa de sina med orden:
"Besitt nu det rike min Fader mej gav!" 
Och sitter än kvar efter striden på jorden 
en tår i vårt öga - han torkar den av. 
Men Jesus, bliv när oss 
och hjälp oss och bär oss 
härefter som hittills. Till dej vi oss vänder: 
giv du åt vår vandring en fröjdefull ände! 

Text: Christoph Anton Müller 1725 (31 år), Hans Adolph Brorson 1735 (41 år), sv övers. Lina Sandell 1864 (32 år), ngt bearb.
Musik: Freylinghausen 1704

Du vid din bortgång, Herre vår

1. Du vid din bortgång, Herre vår,
oss lovat Anden sända,
den helge Ande som utgår
att Herrens eld upptända
i alla hjärtan som dej tror
och trots den synd som i dem bor,
på Ordets kraft förtröstar.

2. Ty ej åt lärjungarna blott
är detta löfte givet.
Nej, samma löfte vi har fått,
det står så tydligt skrivet.
Vi därför ber av hjärtats grund:
O Jesus Krist, du livets brunn,
uppfyll oss med din Ande.

3. O Jesus, gjut i våra bröst
din glädjeolja rena.
Uppfyll oss med din Andes tröst
och innerligt förena.
Ja, till ett hjärta och en själ
i kärlek slut oss samman väl,
med fridens band omhägna.

4. Din Andes eldsdop du oss giv,
samt nya tungors gåva.
Din lag i våra hjärtan skriv
och lär oss rätt dej lova.
Ja, öppna för oss ordets dörr,
så med helt annan kraft än förr
ditt ord av oss förkunnas.

5. Du minns ditt löfte, Jesus kär,
du kan ditt ord ej glömma:
från den som tron inom sig bär
ska livets vatten strömma.
Så ber vi dej av hjärtats grund:
O Jesus Krist, i denna stund
gjut över oss din Ande!

Text: Fredrik Gabriel Hedberg 

Musik: Finsk koral

Guds Son fick hemåt fara

1. Guds Son fick hemåt fara
vid änglasångers ljud.
Nu må vi himlen svara
och prisa Gud, vår Gud!
Ja, må vår lovsångston
från jorden upp sej svinga,
bland änglasånger klinga
och nå till Herrens tron!

2. Han tronar i stor ära
på Faderns högra hand,
men ser dock sina kära
i jordens alla land.
Han följer dej och mej
och vill oss troget leda
och rum åt oss bereda
i himmelen hos sej.


Text: Ur Hymnarium (1913) - "Guds Krist är himlafaren". Bearb. A.H. 2011
Musik: Ur 1939 års joralbok ("Jag lever och upphöjer"), alt.ur Würtembergs koralbok

O min Jesus, dit du gått

Alt. koralversion (utjämnad form): 


1. O min Jesus, dit du gått
vill jag också fara. 
Jag av världen aldrig fått 
det som kan bevara.
Jesus, mej din Ande giv,
den som pånyttföder,
som ger trons fördolda liv
och den svage stöder. 

2. Jag mitt kött korsfästa vill 
med dess onda lustar,
ständigt be att du därtill 
med din kraft mej rustar, 
älska dej i lust och nöd,
dej, du kärleksfulle, 
du som lidit bitter död, 
så jag leva skulle.  

3. Med ditt blod du renat mej
och så velat kalla
till att leva helt för dej,
dö från synder alla. 
För att jag ska få en lott 
hos dej väl bevarad
du ju ut ur graven gått
härlig och förklarad. 

4. Liv och oförgänglighet 
tog du fram i ljuset, 
för att jag din salighet 
ska få se ur gruset. 
O så vill jag alltid dit 
under färden blicka 
och med allvar och med flit 
mej för himlen skicka. 

5. Korset som du lagt på mej
hjälper du mej bära.
Jag vill följa efter dej,
leva till din ära,  
troget hålla ditt förbund, 
minnas vad du lärde, 
tills jag i en salig stund 
får gå mina färde.  

Text: Johan Olof Wallin, bearb. A.H. 11/4 2016
Musik: Johann Crüger

Se, han kommer inför Fadern

1. Se, han kommer inför Fadern,
Mänskosonen på en sky,
och den väg som han har banat
till Guds himmel ligger ny
och för alla uppenbar,
som vill hem till världens Far.

2. Han igenom syndens häkte
brutit väg till frihet ut,
när han tog allt vad vårt släkte
brutit har mot Gud förut,
allt han bar och ännu mer,
också synd vi än ej ser.

3. Dödens tunga port han öppnat
genom sin uppståndelse,
och han går framför sin skara
ut ur hopplöst fängelse,
ut till livets sommarljus
i Guds fria fadershus.

4. Och när upp av skyn han lyftes
går han genom tidens vall
in i världen där för evigt
nu det är och vara skall,
där all splittringen är slut
och Guds folk får vila ut.

5. Skönare än vårens hagar
är vår Gud som skapat allt.
Friare än sommarns dagar
är vår salighets gestalt.
Vackrare än gryningen
livet är i himmelen.

6. Kom, vi följer med vår Konung!
Där han är skall också vi
som Guds barn och vänner vara
och i frihet få förbli.
Kristi ord och löfte är:
Himmelsfärden börjar här!

Text och copyright: Christian Braw (efter Dan. 7:13), publ. med tillstånd

Uppfaren är vår Herre Krist

Alt. koral:



1. Uppfaren är vår Herre Krist,
halleluja, (halleluja)!
Fullbordat är hans verk helt visst.
Halleluja, (halleluja)!

2. Med korsets bittra offerdöd 
halleluja, (halleluja),
han räddat oss från evig nöd,
halleluja, (halleluja)!

3. Oss alla älskade han så,
halleluja, (halleluja),
nu slipper den som tror förgås,
halleluja, (halleluja)!

4. Sin käre Fader är han lik,
halleluja, (halleluja),
regerar nu i himmelrik,
halleluja, (halleluja)!

5. Han ser till alla syndare,
halleluja, (halleluja),
vår store förebedjare,
halleluja, (halleluja)!

6. Varför, ni galileiska män,
halleluja, (halleluja),
står ni och ser mot himmelen?
Halleluja, (halleluja).

7. Som Jesus till Guds himmel for,
halleluja, (halleluja),
han kommer åter till vår jord,
halleluja, (halleluja).

8. Och då ska alla honom se,
halleluja, (halleluja),
som vår och världens domare,
halleluja, (halleluja)!

*9. Du heliga Treenighet,
halleluja, (halleluja),
dig vare lov i evighet!
Halleluja, (halleluja)!

Text: Hos Bartholomäus Gesius 1601, sv. övers. Laurentius Jonae, bearb. A.H.
Musik: Melchior Franck 1627, alt. svensk 1697 

Nu firar vi med glädje stor

Alt. koral:

1. Nu firar vi med glädje stor
att Kristus upp till himlen for!
Lovsjung nu Gud med hjärtans fröjd:
vår Broder for till himlens höjd.

2. Rum har han där åt oss berett,
där vi får bo i evighet. 
Han är vår Broder huld och blid,
Guds änglar gläds med oss därvid.

3. Med oss så är nu ingen nöd,
ty satan, synd och evig död
har Kristus för oss nederlagt,
just som hans ord oss förutsagt.

4. Han sänder oss sin helge And´
att lösa oss ur syndens band
och ge oss tröst av Herrens ord,
förhindra satans själamord.

5. Så bygger han sin kristenhet
till evig fröjd och salighet.
Står vi i tron på Jesus Krist,
så får vi hjälp i all vår brist.

6. Nu tacka Gud i varje stund
och prisa högt av hjärtans grund.
Lovsjung nu honom så med fröjd,
att det hörs upp till himlens höjd!

*7. Gud Fader vår i evighet,
dej sjunger nu din kristenhet
lov, ära, tack med glädjens nit,
till dej står all vår tro och lit.

*8. Guds Son, du Herre Jesus Krist,
är härlig och allsmäktig visst.
Dej lovar nu din kristenhet,
ja, nu och i all evighet.

*9. Du helge Ande, sanne Gud,
du lär oss vandra i Guds bud.
Vi tackar dej för vad vi vet,
vill evigt prisa dej för det!

*10. Du heliga Treenighet,
låt oss få bli i evighet
i himlens salighet och fröjd,
dit Kristus är för oss upphöjd.

Text ("Nu är oss skedd en glädje stor"): Ur 1695 års psalmbok, bearb A.H.
Musik: Nils Kjellberg, alt. folkmelodi från Sköldinge

Majestät, Konung i evighet

Krön honom nu, Guds Lamm

 


1. Krön honom, himlens Kung, 
din Frälsare, Guds Lamm!
I hela himlen brusar nu
en mäktig lovsång fram!
Så sjung, ja, sjung hans lov, 
som döden för dej led, 
och hylla honom som din Kung 
för tid och evighet. 

2. Krön Honom, Livets Gud, 
som över döden vann.
I tron på honom också vi 
nu övervinna kan. 
Vi sjunger nu hans lov
för påsk och himmelsfärd,
hans offerdöd nu ger oss liv,
all ära är han värd.

3. Krön honom, Fridens Gud, 
ja, fridens Furste krön!
Han ska på ondskan göra slut,
fall ner i sång och bön!
Ja, på hans rike ska
ej någon ände bli,
och vid hans genomstungna fot
sej böjer också vi.

4. Krön själva Kärleken,
hans hand och sida se!
Se såren som han bär för oss,
som stjärnor lyser de!
Tack, Herre, jag är din,
för du har dött för mej!
I både tid och evighet
vill jag få prisa dej!