Varför ser ni mot höjden?

Dej prisar alla kerubim

 

1. Dej prisar alla kerubim

och med dem alla serafim

dej, segerfurste, lovar

för friden som du vunnit har,

för makten som du återtar,

för frälsningsverkets gåva.

Alla

kalla

till ditt rike,

mörkret vike

för din lära,

för ditt kors och för din ära!

2. Vår segerhjälte, Davids Son,

din Ande sänd oss ovanfrån

som själens törst kan stilla.

Med kraften av ditt liv, ditt blod,

ge kärlek, tro och tålamod

och trohet i det lilla.

Hör oss,

för oss,

ja, gå med oss

och bered oss

till den fröjden

du de dina ger i höjden.

Nu Jesus porten öppnat har

1. Nu Jesus porten öppnat har
till himlens sköna land,
och där sin plats han återtar
vid Faderns högra hand.

2. Han oss berett en boning där,
ett rum i Faderns hus,
så vi får vara där han är
i härlighet och ljus!

3. Vi nu, o Herre, dej fått se
till himlen fara opp.
Nu över livets lust och ve
står evighetens hopp.

4. Oss hjälp att genom denna värld
i dina fotspår gå,
så det kan bli en himmelsfärd
för oss en gång också!

Blev Ordet inte verkligt kött

 

(OBS: den psalm som sjungs på latin ovan är O du som skapat stjärnors här.
Men jag föreslår samma medeltida melodi till min text - efter Efraem Syrern - härnedan.

1. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem växte i Maria då? 
Och var han inte verklig Gud,
vems välde framhöll Gabriel?

2. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem blev då lagd på halm och strå?
Och var han inte verklig Gud,
till vem sjöng änglar lov och pris?

3. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem var det Josef omskar då?
Och var han inte verklig Gud,
för vems skull steg en stjärna fram?

4. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem ammades av jungfrun här?
Och var han inte verklig Gud,
vem dyrkades av visa män?

5. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem lades då i Symeons famn?
Och var han inte verklig Gud,
vad såg den gamle saliggjord?

6. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem flydde till Egypten snart?
Och var han inte verklig Gud,
vem uppfyllde profetens ord?

7. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem döptes sedan i Jordan?
Och var han inte verklig Gud,
om vem sa Fadern "käre Son"?

8. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem fastade och frestades?
Och var han inte verklig Gud,
vem var det änglar tjänade?

9. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem bjöds till Kanas bröllopsfest?
Och var han inte verklig Gud,
vem gjorde vatten där till vin?

10. Blev Ordet inte verkligt kött,
vems händer bröt då fem små bröd?
Och var han inte verklig Gud,
vem mättade då tusentals?

11. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem sov på sjön Gennesaret?
Och var han inte verklig Gud,
vem kunde stilla vind och våg?


12. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem satt så trött vid Sykars brunn?
Och var han inte verklig Gud,
vem gav åt kvinnan livets dryck?

13. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem gick då här som en av oss?
Och var han inte verklig Gud,
vem gjorde alla underverk?

14. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem grät då Lasarus var död?
Och var han inte verklig Gud,
vem sa då: Lasarus, kom ut!  

15. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem hängde pinad på ett kors?
Och var han inte verklig Gud,
vem skakade då jordens grund?

16. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem led och dog bland rövare?
Och var han inte verklig Gud,
vem löfte gav om paradis?

17. Blev Ordet inte verkligt kött,
vems sår fick Tomas känna på?
Och var han inte verklig Gud,
vem var det Tomas nämnde så?

18. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem gjorde eld vid stranden sen?
Och var han inte verklig Gud,
vem fyllde näten helt med fisk?

19. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem var det då apostlarna
fick se bli tagen härifrån
till härlighet i himmelen?

20. Och var han inte verklig Gud,
vem tillbads då av änglarna,
till vem sa Fadern: "sätt dej här
på högra sidan av min tron"?  

Världens Frälsare kom här

Alt. koral från Leksand:


1. Världens Frälsare kom här.

Rena jungfrun moder är,

ty en börd så underlig,

Herre Jesus, hövdes dig.

2. Nådens under här vi sett,

av Guds Ande är det skett.

Ordet, utav Fadern fött,

har i tiden blivit kött.

3. Utan synder buren är

den all världens synder bär.

Han, i oskuld född och död,

frälsar oss ur dödens nöd.

4. Han med himmelsk fröjd och fred

kommit har till jorden ned,

ty han är båd Gud och man,

som oss alla hjälpa kan.

5. Han från Fadern gången var

och till Fadern han uppfar,

sitter på Guds högra hand,

råder över alla land.

6. Stor, gudomlig är hans makt,

döden har han nederlagt,

nederlagt i väldig strid

mörkrets här till evig tid.

*7. Pris ske Gud i himmelshöjd!

Bäre jorden frid och fröjd,

och hans vilja med hans ord

kring all världen blive spord.

Gud, vår Gud, för världen all

1. Gud, vår Gud, för världen all 

högt din nåd förkunnas skall, 

att du oss en konung gett, 

som vår frälsning har berett. 

2. Se, han kommer, och hans fred 

sänker sej till jorden ned. 

Såsom regnet är hans ord, 

ger nytt liv åt törstig jord. 

3. Med rättfärdighet hans hand 

råda skall från strand till strand. 

Han förtryckaren slår ner, 

räddning åt de svaga ger. 

4. Lika långt som dagen går 

och som månens skimmer når 

skall hans ära spridas ut 

överallt till tidens slut. 

5. Mot oss alla är han god, 

åt betryckta ger han mod. 

Den som svag och hjälplös går 

stöd och hjälp av honom får. 

6. Himlen har han i sin makt, 

jorden han sig underlagt, 

världens ändar famnar han 

och allt djup han mäta kan. 

7. Men så långt hans välde når, 

utan gräns och utan år, 

lika långt i evighet 

räcker hans barmhärtighet. 

 

*8. Herrens nåd och härlighet 

prisas må i evighet. 

Alla skall vår konung se. 

Amen! Låt, o Gud, det ske!b

Nu må väl alla glädja sej

1. Nu må väl alla glädja sej,
här är stor fröjd å färde!
Gud visar nåd mot dej och mej,
ja, hela vida världen!
Oss alla har han sagt det till
att han barmhärtig vara vill,
så mycket som vi kostat!

2. Jag under satan fången låg,
mej själv ej kunde hjälpa.
Den synd som rådde i min håg
i grund mej ville stjälpa.
Min synd mej till förtvivlan drev,
min samvetsdom ohygglig blev
och helvetet stod öppet.

3. Men Gud i sin barmhärtighet
mej såg i mitt elände.
Han led med mej, all nöd han vet,
och hjälp från höjden sände.
Ja, fast jag var av synder full,
var han för mej en Fader huld
och gav sitt allra bästa.

4. Till ende Sonen sade han:
Jag måste mej förbarma.
Far ner i syndens mörka land
och lös dess fångar arma
från deras synd och stora nöd,
ja, fräls dem från en evig död
och låt dem med dej leva.

5. Sin Fader Sonen lydig var,
kom till mej här på jorden.
En jungfrus sköte honom bar,
vår bror med skaparorden.
Sin kärlek ville han mej ge
och frälsa mej från allt det ve,
som jag förtjänat lida.

6. För mej sitt liv, sitt dyra blod
han ville inte spara,
så för den dom mej förestod
jag skulle skyddad vara.
Han blev hos Gud min löftesman
och i hans död min synd försvann.
Så är jag frälst och salig.

7. Han till sin Far i himmelen
från jorden återvände
och till mitt bistånd Hjälparen,
den helge Ande, sände,
som i min nöd ska trösta mej,
i svaghet mäktig visa sej
och i all sanning leda.

*8. Så vare pris i evighet
och lov förutan ände
Guds eviga barmhärtighet
som oss den hjälpen sände
och slog i Jesu Kristi död
synd, helvete och dödens nöd.
Vem kan oss nu fördärva?